Barn utvecklas genom egna erfarenheter. Ibland tvingas vi vuxna att säga nej och begränsa de erfarenheter barnet vill göra. Det, eftersom att vi vuxna kan överblicka konsekvenser som barn inte kan. När vi kan räkna ut var barnet kan råka misslyckas vill vi hjälpa till eller stötta, exempelvis hålla en hand på juicepaketet när barnet vill hälla SJÄLV. Den hjälp och det stöd vi erbjuder barnet blir problem för barnet och det uppstår lätt konflikter. Och eftersom att barnets därför-horisont ligger för långt från vår är inga förklaringar tillräckliga. Och när vi försöker förklara konsekvenserna för barnet, kan barnet fortfarande inte se problemet. Ju mer vi envisas med att lösa ett problem som barnet inte har, desto större blir konflikten. Under vissa perioder i barns utveckling blir det mycket ”Nej” och därför upplevs vi som dumma och orättvisa.

En 2-åring vill gärna hälla upp juice själv, men det vill inte vi eftersom att vi kan räkna ut att juicen kommer hamna på bordet och inte i glaset. Genom att vara steget före, och inte ställa fram ett 2-liters juicepaket på bordet, kan du förebygga situationen. Ett sätt att undvika konflikten är att hälla upp 1-2 dl juice i en liten tillbringare och låta barnet hälla själv. Om barnet misslyckas får vi torka upp den.

Nu är det här ett ganska enkelt problem att hantera. Men principen är oftast den samma. När det inte är möjligt att svara på frågan varför, så att barnet förstår, så fundera på om du kan förebygga problemet. Förebygg utan att hamna i en diskussion, men med möjlighet att kontrollera utgången. Och när det inte går, får du ”släcka elden”.