Den 8 februari 2017 gick Socialdemokraterna ut i media med några riktlinjer för hur de vill utveckla sin skolpolitik.

Gymnasieminister Anna Ekström pratar bland annat om vikten av att stärka ledarskapet i klassrummet. Det är bra. En lärare som är en skicklig ledare är en god förvaltare av elevernas förtroende och har därför elever som följer. Ett ledarskap som bygger på att eleverna känner sig inkluderade och delaktiga ger läraren ett pedagogiskt kapital och möjlighet att påverka elevernas inlärning på ett positivt sätt.

Förslaget om obligatorisk lovskola för de elever i årskurs 8 och 9 som riskerar att inte uppnå kunskapskraven, är däremot problematiskt. Det är en insats som lätt riskerar att slå fel. Istället för stödja elever med svaga resultat, kommer detta av många elever upplevas som ett straff. Det slår extra hårt mot de elever som redan har det allra svårast i skolan. Det riskerar att få dem att känna sig misslyckade och utpekade. Istället för att bli ett extra stöd kan det förstöra elevens förtroende för läraren och rasera det pedagogiska kapitalet. Elever som känner sig svikna av skolan riskerar i ökad grad att ge upp och vända skolan ryggen. Då tappar skolan bort de elever som behöver mest stöd. I förlängningen kan det innebära en ökad risk för att bli socialt marginaliserad.

Det är ett bra initiativ att sätta in extra resurser för att hjälpa elever som har svårt att nå upp till kunskapskraven. För att öka chanserna att nå de elever som behöver extra resurser i skolan ska skolan så långt det är möjligt undvika tvingande åtgärder. För att bygga kunskap på lång sikt och in i framtiden bör skolan framför allt skapa stödinsatser som ökar elevens känsla av delaktighet och inkludering. Genom att bygga pedagogiskt kapital kan skolan påverka elevers lärande och lust att lära på kort och lång sikt.